Lumpänglars VÄG

Tonårsflickor som vill få frihet, vill ta cykeln och bara trampa iväg. Mamma som vill skydda sima barn, hålla dem kvar hemma, som inte vill de ska råka i olycka i stora vida världen, mamma som inte vill bli kvar, ensam. Mamma som har svårt att förstå hur snabbt tiden går, att den lilla flickan i babystolen plötsligt är en ung kvinna, en medelålders kvinna, en halvgammal dotter som trampat några varv runt jordklotet och nu försöker skapa en ny relation till mamma. Håller vi på så hela tiden? Vi kvinnor? Vi som inte ens har egna barn? Vi som bara har en enda mamma att fortsätta bråka med?

Cykelvägar, cyklar, cykler.

Boka biljett till Oravais teaters skådespel Lumpänglars väg, eller ta en egen fantasitur runt byn med eller utan kompis, bli en cykelmodell i Kyroboas på 1930-talet. Hurdan cykel har du? Vem är du? Vad heter du i din nya roll? Spela med även efter skådespelarna  och publiken åkt hem till sig i sina bilar. Tänk om man kunde cykla bakåt i tiden och bli någon som levde i Kyroboas på 1700-talet eller på 1800-talet. 

Tänk om jag vore en kvinna som flytt undan en man som hette Napoleon Bonaparte och ville bli kejsare i Frankrike? Tänk om jag hette Marie Courant och på väg norrut just träffat en ung man.Vi skulle vara två tysta typer som bara trampade på, försökte komma på vad vi vill, veta bara det att vi inte vill vara kvar mitt i en bråkig och omvälvande period i vårt land? Vad skulle vi säga till varandra? Hur skulle vi säga det?