Smederna vid Kimo Bruk använde kanske någon sorts sko i arbetet som liknade denna. Jag har hört den var vanlig på de svenska bruken och kom sedan att uppfattas som en av skråväsendets symboler för smedens yrkesgille. Det är en bekväm sko, just den här har moderniserats med gummibotten istälet för en av trä, så den är extra bekväm att ha på sig för en vandring under almar och ekar i Bruksparken. Jag gick här och funderade kring vackra volangklänningar när jag fick vara med om en "Alice in Wonderland" upplevelse när jag skulle ta en "selfie": Plötsligt bestämde sig Ipaden att jag ska vara en fotograf som enbart fotograferar i svartvitt. Teknikens under! Jag måste ha kommmit åt en inställning i misstag vid mina försök att vända på "paddan". Kändes underligt ett tag, som om jag skulle kastats tillbaka till den tid då årets sommarteaterpjäs utspelar sig: Det var före digitala färgfotografiet och internet det. Pjäsen utspelar sig på 1930 talet. Och då fanns det inte TV, internet eller Iphones! Fotografer jobbade i mörkrum för att framkalla sina fotografier i svartvitt, ibland färglade de med pensel sina bilder. Med tiden fick fotografierna en brun toning. Denna vecka hoppas jag kunna fortsätta tankeleken med ekar och trettiotalskläder, jag har fått se några scener av årets pjäs i vackert solljus. Men på grund av att jag är för ovan med appar och Ipad-inställningar så kunde jag inte ta några bilder. Men det verkade som att pjäsen är mycket intressant och den lever hela tiden.
Nära vridläktaren, på andra sidan vägen fanns fram till 1960-talet ett radhus med tre farstukvistar av trä, utformade som syns på bilden. Radhuset är idag bortrivet, men det har antagligen funnits fler liknande hus omkring "Övre bruket" nära platsen där årets sommarteaterpjäs kommer att spelas.
Comments
Post a Comment