Jag fortsätter här att läsa "Analfabeten som kunde räkna" av Jonas Jonasson. Analfabeten är en flicka från Soweto och fastän boken, när man läser de första sidorna, verkar humoristisk och ironisk, kommer jag på mig med en känsla av nedstämdhet ju längre jag läser, eftersom författaren visar hur flickan kämpar emot två slags diskriminering: Dels emot apartheidsystemet i Sydafrika där hon som är född i Soweto naturligtvis inte har rätt kulör i huden och så hennes kamp emot rika män i allmänhet. Författaren beskriver bland annat hur hon blir påkörd av en rik man som INTE är från Soweto, men hon döms ändå till sjuårig arbetstjänst för att kunna betala av skadorna på hans bil. Hon går med på att försöka arbeta för honom istället för att försöka betala bort summan domstolen dömer henne till. Hon tänker att hon jobbar någon kortare tid, tills hennes skador läkts, men så när hon kommer fram till mannens hus inser hon att hon inte kommer att kunna vandra iväg från det väl bevakade huset. Hon kommer att bli hans städerska utan lön i sju år minst och han lär sig inte ens hennes namn utan kallar henne "Vad-du-nu-heter." Enda ljuspunkten i historien är att flickan i Soweto lärt sig räkna och att hennes största önskan som städerska är att kunna komma över böcker, så att hon också ska kunna förbättra sin förmåga att läsa.
Så du som har andra språk än svenska eller engelska med hemifrån men känner att det skulle vara bra inför studentskrivningen att bli bättre på några av de två språken, passa på att göra det på ett roligt och lättsamt sätt. Även om du känner dig aningen för gammal för fantasy-böcker så säg till dig själv att det är för dina språkstudier.
Få se sedan om regissören till "Lumpänglars väg" är modig nog att ta sig an ett skådespel som utspelar sig 2017, inte på 1930-talet och där huvudrollen spelas av en flicka med invandrarbakgrund i första eller andra generation. Mina invandrar- erfarenheter är endast återflyttarens (från Sverige till Finland) just före jag skulle börja i första klass. Men enligt vår familje"saga" har våra far- och morföräldrar hållit på så, ända sedan 1700-talet. Kimo Bruk var en del av Sverige på 1700-talet så jag antar att det på den tiden inte ansågs så värst dramatiskt att byta jobb, från en hytta eller järnbruk till ett annat i riket. Men någon gång har jag tänkt det skulle vara roligt att försöka skriva en text där jag sätter mig i rollen som en invandrare mer nyligen anländ.
Comments
Post a Comment