Boken innehåller inget författarporträtt, men texten är skriven som om en kvinna skulle klä sig i manlig kostym. Huvudpersonen i boken "Samuel" berättar redan som baby vad han upplever. Hur "nymodern" känns. Hur "nymoderns syster är". Först något kapitel in i texten förstår jag att "nymodern" är ett sätt att inte använda ordet "styvmoder". Vi får veta att babyns mamma dött och att han uppfostras av en sköterska istället. Redan det här gör att det är ganska mycket vi som läsare ska acceptera som fiktion och tankelek. Det är inget lätt skrivexperiment, dessutom så ska vi som läsare gå med på att handlingen utspelar sig för omkring tvåhundra år sedan. Här förekommer Finland på några boksidor satta med kursiv text. Inga försök att skriva dialekt i dialogerna. Däremot så reser huvudpersonen till England och Amerika och det blir svenska språket i möte med det engelska språket. Där löser Josefin Holmström problemet med hur hon ska återge vad de säger på engelska, genom att översätta till svenska, så att hon inte behöver bryta den svenska texten med långa dialoger på engelska.
Det är skickligt utfört det här med. När babyn Samuel växer upp och börjar studera i England märker han att de engelska flickorna kan vara "begivna på kyssar". Att de luktar och doftar olika, att det finns rika och fattiga. Först långt bak i boken skriver författarinnan om att män äter, i övrigt verkar de arbeta på och de dricker öl. De håller på med ingenjörs studier och sitt arbete. Kvinnorna fryser och männen måste kunna ta hand om dem. Det är mera därtill. Men för att inte ta bort all spänning för läsaren med att återberätta hela handlingen så rekommenderar jag även den här boken. Men jag tror att den kanske är den mest svårlästa för personer som inte har svenska som sitt modersmål. Man ska vara rätt så skicklig på svenska. Finska lånord i texten behöver man däremot inte bekymra sig om alls. Rätt så väntat tycker jag av en som skriver svenska i Sverige. Det där med hur Finland blev en del av Ryssland är inte något som den här författarinnan behandlar ingående. Trots att det är det århundrade där hon placerat sina huvudpersoner.
Kvar på min lista just nu är Johanna Holmströms bok. Där finns ett författarporträtt med. Jag är road av att hon inte alls ser likadan ut som min gammelfarmor som också fick namnet Johanna Holmström. Efter att hon gift sig med min gammelfarfar Reinholdt. Men det är en helt annan historia det. Om gammelfarmor vet jag att hon fick tre pojkar, varav en blev min farfar. De kom till världen som små gossar vanligtvis gör.
I morgon försöker jag hitta ännu fler nya författarinnor. "Pärlfiskaren" är en titel på en bok som jag fick reservera på biblioteket. Den var utlånad. Jag minns inte just nu vad författarinann heter. Titeln kan jag inte heller låna ut, men jag återkommer när jag fått veta mer om vad texten handlar om.
Jag tänker att hittills har jag läst texter med verb i framtid, nutid och olika sätt att att skriva om förfluten tid. Endel författare skriver i presens fastän de berättar om personer som levde under ett annat århundrade: "SAMUEL ÄR MITT NAMN", alltså:
Comments
Post a Comment