Idag läser jag en rolig bok som heter "Avblattefieringsprocessen". Den är en smått ironisk berättelse av en ung man som har ett bosniskt efternamn fastän han är född i Sverige och hans mamma var svenska. Den unge svensken berättar hur han träffar personer i Sverige som anser att han inte på djupet ändå är en riktig svensk person. Man kan inte till hälften vara något. Författaren leker med de svenska orden, även sådana som inte anses riktigt korrekta i villavardagsrummen. "Muslim-mat" finns i kylen får han höra på ett kalas, ifall han alltså inte klarar det där med skinksmörgås så bra. "Blatte" använder vi inte i Finland så ofta, men i Sverige står det för alla som har någon form av "utländskhet" över sig, verkar det som. Partiet har bestämt här måste införas en djupgående "Avblattefieringsprocess" . Häng på. Här tar det ett tag innan de första personbeskrivningarna baserade på hår och mustaschfärg dyker upp. Men så klart kommer vi inte undan. Svenskhet i Sverige är något annat än svenska i Finland. Men läs boken. Det är alltid bra att äga en omfattande vokabulär. Det rockar fett, jalla!

Läs mer om finlandssvenska böcker. Tex om Martin Wegelius och en med titeln " På Spaniens tak" av Stefan Lundberg, en bok om El Camino, den 840 km långa pilgrimsvandringen i Pyrenéerna, bergskedjan med många anslutningsvägar från Frankrike till målet katedralen i Santiago de Compostela. Camino Francés