Läser vidare: "Marias taverna"

Jag har nästan läst hela boken nu. Det allvarliga temat är flyktingar i Europa och hur många av dem kommer via Grekland i boken "Marias Taverna" som de två författarna placerar på ön Samos. Det som jag finner smått komiskt mitt i allvaret är hur de två männen använder svenska språket. Jan Henrik Swahn flyger någonstans högt uppe i den fagra Nord, som vore han en kusin till Nils Holgersson: Han är i Stockholm och "springer ner" till en rumänsk kvinna på gatan med en stekt broiler. (Istället för att bjuda hem henne till sig och kompisförfattaren i köket hos honom.) Hon kastar vid första försöket ifrån sig den iskalla broilern, för där på gatan har hon naturligtvis ingen spis att steka den på. Hade hon det, skulle hon ju inte satt sig där med en pappersmugg i handen för att tigga pengar. Mannen tänker till och kommer på den ljusa idén att sätta in broilern i spisen hos sig alltså, innan han levererar den ner till kvinnan på gatan. Vidare i texten har han tagit sig till ön Samos och får av Maria i tavernan uppdraget att sätta igång och fixa mackor av baquetter. Maria på Samos skaffar allt som behövs och arbetar i sitt kök med att laga all mat som hon sedan ber svensken dela ut till flyktingbarnen i lägret. Här fortsätter det på samma vis: Herr Swahn tar sig varje morgon "ner" till Maria i tavernan och varje dag tar äggmackorna med majonäs slut halvvägs: Några flyktingbarn blir alltid utan. Men med hjälp av volontärer i Sverige samlas nya kronor in och så kan Maria fortsätta bjuda alla på mat. Jasim Mohamed använder svenska språket mer jämlikt. Han verkar ofta träffa en broder och han förklarar vad de olika arabiska uttrycken han använder betyder på svenska. Så utan vidare: Detta är en god bok, trots att man som läsare kommer på sig själv med att vilja börja räkna antalet gånger Jan Swahn tar sig ner till en kvinna någonstans.

Jag ska ta mig själv i kragen och i morgon försöka läsa hela boken.

Under tiden kan den som råkat läsa hela detta inlägg fortsätta med Finska missionssällskapets internetsajt "Utjämningen". Det är bra språkövning det med, trots att jag inte förstår varför de inte kallar sig "Finländska missionssällskapet." Som om de aldrig någonsin hört talas om den flygande Holländaren. Sajten är på finska och svenska. Finland är ett fint land, på det viset, ibland. Vi fixar sådant.

Jag och Lill-frassin (El Gato) försöker ta oss vidare genom det snöiga kustlandskapet här på vår gata på andra sidan viken. (Sett från Herr Swahns Stockholmsfönster, då)

Lill-frassin, Fin-Fina, hönan Hanna och jag kommer plötsligt på att Pettson och Findus kanske också kunde vara ett gott boktips, på grund av att böckerna om Pettson har så mysiga illustrationer. Mina tankar svävar som snöflingorna utanför mitt fönster, vi har fått snö för andra gången denna November.