...och blir inte färdigt på 1 dag...Inte heller kanske på en månad eller tio år
Ur Allt om handarbete Nr 3 / 2018
Så här ser bilden som hör till mönstret ut i tidningen. Nästa gång jag kan läsa den i biblioteket blir efter påsk. Men mönstret till kjolen finns med bak i tidningen, bara att veckla ut det. Men jag kan redan nu gissa hur mönsterdelarna och tyget borde klippas till. Ska jag verkligen själv sy upp denna kjol, gäller sedan då bara att hitta TYGET. Det får ta lite tid. Jag hoppas jag inte får värre smäll på fingrarna eller annat straff nu för att jag tipsar vidare om en bra handarbetstidning med en bild till, på flickan som är modell på "Catwalken" i högklackade skor iförd denna kjol.
Inspiration till fler kjolar fick jag i den lilla SLEF tidskriften Missionen Salamu / Selamta Nr.1 2018. På en missionsstation i Etiopien bor åtta internatsflickor och det finns också en internatsskola för föräldralösa pojkar. Jag har nu försökt få en bättre uppfattning om just denna missionsstation, var den är i Etiopien och vilka som just nu jobbar där. Fler vackra kjoltyg finns på pärmbilden. Vill också säga att jag gillar missions stationens musikscen och korset som egentligen är ett fönster som låter dagsljuset falla in över podiet framme i kyrkan där barnkören uppträder. Korset är på så vis inte ett skrämmande krusifix som föräldrar kanske kan få svårt att reda ut för de allra minsta, utan en ljusinstallation i rummet. Lite mer Gaudi också, i de runda formerna och inläggningen av natursten runt fönstret. Le Corbusier skulle säkert gilla det också. Man kan vara Lutheran utan att det behöver bli grått, linjerakt och vardagstrist!
Så alltså lite samma i volangkjolen då, faktiskt.
Inte en kliché flamencodansös-docka av plast någon Terneriffa resenär tagit med till Finland som sedan dyker upp i SPR Kirppis hyllan, utan en riktig livs levande flicka. Hennes sandaler är inget för denna Lördag i mars, med snöflingor som virvlar omkring. Men igår var det faktiskt omkring 10 plusgrader i solen, så våren lär väl komma också till den snöiga Nord, även om det inte går med samma fart som TGV tågen till modehusen i Paris.
I Anna Kempeboken som jag redigerade 2009, skriver hennes mångårige vän ett brev till henne när hon bor på åldringshemmet i Finland. "You were like a mother to me". När jag vaknade i morse var det med den raden i huvudet. Jag kan försöka bli det, "like a mother" för någon även om jag inte är det i verkligheten och även om de föräldralösa pojkarna på missionstationen i Etiopien inte kan komma hem till mig och bo. Inte heller kanske flickorna på internatskolan kan komma till Finland, utan de stannar hos sin internats"mamma" Minte. Men tack vare en annan mamma med kamera, så kunde jag få veta mer om ett land jag annars kanske inte alls skulle tänkt närmare på. Att flickor får lära sig läsa och skriva och hantera kameran kan alltså med tiden bli något mer än en "ytlig hobby" och att vi borde skaffa de senaste märkeskläderna från Hennes & Mauritz eller någon ännu dyrare klädbutik. Fram för lite Do-it-Yourself tycker jag. Utan att det behöver kosta 3 månadshyror för en vinterjacka. Det gäller att tänka till: Matskafferiet hos dig och kanske även hemma hos "Honom", din älsklingsvän i vardagen: Matskafferiet fmåste fyllas på, annars kanske det blir bara en massa kommentarer om att du "kommer och vill snylta" på hans fredagsmys-inköp. Som han tänkt mumsa mestadels själv!
Ibland läser jag i Hufvudstadsbladet om Nemi och henns pudding till pojkvän med lång lockig rockfrisyr. Nämligen.
Ibland försöker jag förstå även mer tillkrånglade bibelverser. Men på det hela taget har jag försökt fatta Bergspredikan, andemeningen i den alltså. Något om att Jesus vill vi ska se honom i "varje barn som kommer emot". Jag har inte studerat NT eller teologi i åtta år, så ni får förlåta mig om jag denna Lördag kastar mig från NT till AoH (Allt om Handarbete) i ett och samma inlägg!
Apropå Hennes & Mauritz reklamen som kom med posten igår:
Här har jag försökt tänka lite mer djuplodande utan att gräva ned mig. Det där med att flickor ofta är tillsammans med en bästis och inte vill låta en tredje flicka komma med i leken eller samtalet. "Bättre att vara två (väninnor) än alldeles ensam" hörde jag en kvinna som fyllt åttio, resonera efter att maken dött. Men ännu bättre än att vara två: Att kunna ha fler väninnor i vardagen. Varför inte ta med den tredje flickan i leken omedelbums? Jag minns från min barndom hur kämpigt det var ibland, att få vara med i en lekstuga där grannflickan och hennes bästis lekte, de kunde sucka, himla med ögonen och ignorera mig ända tills jag gav och upp och gick hem till mig igen. De hade inte sagt ett elakt ord! Våra mammor kunde inte komma åt dem. Men de hade faktiskt fryst ut mig, inte låtit mig komma med i leken. Jag kunde bara inte förstå varför och det gjorde mig arg. För jag ser inte speciellt "utländsk" ut. Jag är inte blond, Jbara en vanlig flicka med brunt hår, född här i landet. Ingen invandrare, kanske pratade jag bara med färre dialektord än de två i lekstugan. För att jag har bott i Sverige en kort tid som barn. Så föräldrar eller lärare: Prata med barnen om detta: Man kan var fler än två i leken och man kan säga "Hej" till någon nykomling eller till och med till någon som bara traskar förbi på gatan i stan en eftermiddag med snöblandat regn.
#hannasåmirjazzclubbin om ni använder Instagram. Där spanar jag vidare på musik för de unga, på kläder och trender våren 2018. Flickan i collaget är inte jag som liten. Bara hårfärgen har vi kanske lite likadan. "Normal-Nordisk", alldaglig, vanlig.
Vem var det som sjöng: "The rain in Spain stays mainly on the plain"?
Var jag en "plain" "pale" girl? Kanske det ja. Så bra då att 2018 får flickor enligt H&M reklambilden vara lite blommigare och färggladare. Något har ändrat sig sedan 1973 och den där lekstugan jag minns. Skärmmössa i blommigt tyg. Ta det hela vägen och ge mössan till en grabb. INGET behöver vara som på 1918.
Även om Törnrosa sov i hundra år och jag bara just för ett år sedan började använda Instagram och HELA VÄRLDEN i BYN redan hållit på med det i fem år.
Så här ser bilden som hör till mönstret ut i tidningen. Nästa gång jag kan läsa den i biblioteket blir efter påsk. Men mönstret till kjolen finns med bak i tidningen, bara att veckla ut det. Men jag kan redan nu gissa hur mönsterdelarna och tyget borde klippas till. Ska jag verkligen själv sy upp denna kjol, gäller sedan då bara att hitta TYGET. Det får ta lite tid. Jag hoppas jag inte får värre smäll på fingrarna eller annat straff nu för att jag tipsar vidare om en bra handarbetstidning med en bild till, på flickan som är modell på "Catwalken" i högklackade skor iförd denna kjol.
Inspiration till fler kjolar fick jag i den lilla SLEF tidskriften Missionen Salamu / Selamta Nr.1 2018. På en missionsstation i Etiopien bor åtta internatsflickor och det finns också en internatsskola för föräldralösa pojkar. Jag har nu försökt få en bättre uppfattning om just denna missionsstation, var den är i Etiopien och vilka som just nu jobbar där. Fler vackra kjoltyg finns på pärmbilden. Vill också säga att jag gillar missions stationens musikscen och korset som egentligen är ett fönster som låter dagsljuset falla in över podiet framme i kyrkan där barnkören uppträder. Korset är på så vis inte ett skrämmande krusifix som föräldrar kanske kan få svårt att reda ut för de allra minsta, utan en ljusinstallation i rummet. Lite mer Gaudi också, i de runda formerna och inläggningen av natursten runt fönstret. Le Corbusier skulle säkert gilla det också. Man kan vara Lutheran utan att det behöver bli grått, linjerakt och vardagstrist!
Så alltså lite samma i volangkjolen då, faktiskt.
I Anna Kempeboken som jag redigerade 2009, skriver hennes mångårige vän ett brev till henne när hon bor på åldringshemmet i Finland. "You were like a mother to me". När jag vaknade i morse var det med den raden i huvudet. Jag kan försöka bli det, "like a mother" för någon även om jag inte är det i verkligheten och även om de föräldralösa pojkarna på missionstationen i Etiopien inte kan komma hem till mig och bo. Inte heller kanske flickorna på internatskolan kan komma till Finland, utan de stannar hos sin internats"mamma" Minte. Men tack vare en annan mamma med kamera, så kunde jag få veta mer om ett land jag annars kanske inte alls skulle tänkt närmare på. Att flickor får lära sig läsa och skriva och hantera kameran kan alltså med tiden bli något mer än en "ytlig hobby" och att vi borde skaffa de senaste märkeskläderna från Hennes & Mauritz eller någon ännu dyrare klädbutik. Fram för lite Do-it-Yourself tycker jag. Utan att det behöver kosta 3 månadshyror för en vinterjacka. Det gäller att tänka till: Matskafferiet hos dig och kanske även hemma hos "Honom", din älsklingsvän i vardagen: Matskafferiet fmåste fyllas på, annars kanske det blir bara en massa kommentarer om att du "kommer och vill snylta" på hans fredagsmys-inköp. Som han tänkt mumsa mestadels själv!
Ibland läser jag i Hufvudstadsbladet om Nemi och henns pudding till pojkvän med lång lockig rockfrisyr. Nämligen.
Ibland försöker jag förstå även mer tillkrånglade bibelverser. Men på det hela taget har jag försökt fatta Bergspredikan, andemeningen i den alltså. Något om att Jesus vill vi ska se honom i "varje barn som kommer emot". Jag har inte studerat NT eller teologi i åtta år, så ni får förlåta mig om jag denna Lördag kastar mig från NT till AoH (Allt om Handarbete) i ett och samma inlägg!
Apropå Hennes & Mauritz reklamen som kom med posten igår:
Vem var det som sjöng: "The rain in Spain stays mainly on the plain"?
Var jag en "plain" "pale" girl? Kanske det ja. Så bra då att 2018 får flickor enligt H&M reklambilden vara lite blommigare och färggladare. Något har ändrat sig sedan 1973 och den där lekstugan jag minns. Skärmmössa i blommigt tyg. Ta det hela vägen och ge mössan till en grabb. INGET behöver vara som på 1918.
Även om Törnrosa sov i hundra år och jag bara just för ett år sedan började använda Instagram och HELA VÄRLDEN i BYN redan hållit på med det i fem år.
Comments
Post a Comment